Solen tycks vara,
på ett särdeles gott humör
Strålarna omfamnar rimfrosten,
på granens barr
Belyser konstverket,
i bäckens förstelnade liv
Värmer hjässan,
på en frusen koltrast
Smeker din kind,
där den kommer åt
Solen, skygg men generös
Försöker vänja oss,
vid ljuset
Lite åt gången,
väcker den oss
Vill att vi ska minnas,
hur liv ser ut
Så sakteliga,
skalas vintern äntligen av
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar