Hitte-po

Midsommarbetraktelser

Löven kliar och rasslar i vinden, men jag är van. Har varit med förr. Jag har tappat räkningen på vilket år i ordningen det är som jag har fått äran att plockas fram ur mitt hörn på den dammiga logen, där jag tillbringar resten av årets dagar. För att sedan kläs med diverse växtdelar som kryllar av insekter och därefter omilt tryckas ned i den blöta kalla jorden. Förra årets gröna skrud var det ingen som tänkte på att frigöra mig ifrån, fast lika bra var väl det. Då hade jag åtminstone något att sysselsätta mig med de första veckorna efter midsommar. Det är inte alla som har förmånen att få se björklöv vissna på nära håll. En studie i livets förgänglighet. Nåväl, en presentation kanske vore på sin plats då vi trots allt ska umgås här ett litet slag. Förvirrande nog har jag begåvats med två namn. Det vanligaste idag är midsommarstång, men jag kallas även för majstång. Teorierna om bakgrunden till detta varierar, men den mest troliga orsaken är att verbet ”maja” betyder smycka/ pryda med grönt. Gör dig gärna omaket att slå upp det i SAOL eller sväng förbi sidan svenska.se på nätet om du inte tror mig (Jodå jodå, man hänger väl med). Själva traditionen att maja, alltså klä saker i grönt, kommer antagligen från Tyskland. Ett litet bidrag från de tyska köpmännen på medeltiden. 

Idag har det faktiskt varit uppehåll i midsommarvädret en liten stund och det var nästan så att jag trodde att det skulle spricka upp och bli en fin eftermiddag, men snart nog skulle de kalla dropparna långsamt rinna nerför min gistna stomme igen. Det har ätits sill och druckits nubbe i denna lilla lucka och det var inte utan att även jag kände av stressen som framkallats av de nyckfulla vädergudarna. Så fort det slutat regna, dukade man fram maten i ett flygande fläng ute på altanen. Från musikanläggningen strömmade en salig blandning av dragspelsmusik och moderna sommarplågor. Den vita bordsduken i fashionabelt prassligt papper, fladdrade i den oregerliga vinden och välte omkull urdruckna ölburkar och vaser med buketter av smörblommor, ängsgräs och blåklockor. Under tiden satt midsommarfirarna insvepta i filtar och stämde upp i dryckesvisor, den ena fräckare än den andra. Tyst för mig själv sjöng jag med i visorna, det får mig att känna mig som en del av gemenskapen. Jag har snapp(s)at upp en och annan ramsa, då jag tycker att det är en trevlig tradition och ja, jag delar gärna med mig, tackar som frågar. Här följer exempelvis ett par korta och effektiva som heter:

Ingmar Bergmans snapsvisa

”Tystnad!” Greppa glaset.

”Tagning!” Drick

och

Finsk snapsvisa

”NU!” kort version

”Int’ nu, men NU” lång version

Till melodin ”En sockerbagare” kan du sjunga:

”En pizzabagare det bor i Piza,

Han har ett som han brukar visa.

När han är nykter det slutar svagt,

Men när han dricker så blir det rakt.”

 

Jag tycker att vi avslutar med en ramsa:

”Kors i allsin dar,

har jag brännvin kvar?

Är jag närsynt eller snål?

SKÅL!”

Sedan var det så äntligen dags för min högtidsstund, mina femton minuter i rampljuset. Jag sträckte på mig i all min prakt, det var det här jag hade väntat på i trehundrasextiofyra dagar. Både vuxna och barn samlades runt mig, ja till och med den raggiga jycken ville vara med. Jag visste inte till mig av lycka när jag hörde att de valde att börja med Små Grodorna, en gammal favorit. Om jag inte missminner mig så har jag hört att melodin härstammar från en gammal fransk sång, som senare brittiska soldater gjorde om till en nidvisa som flitigt sjöngs om fransmännen under Napoleon-kriget under 1800-talet. Först på 1920-talet förekom melodin i en svensk sångbok och den kom att förknippas med grodleken och midsommar. Så tog då dansen fart, men knappt hade det sista ”Koack-ack-aet” klingat ut förrän det illasinnade regnet bestämde sig för att åter göra entré och skrämma in mina vänner i huset. Hunden visade sig vara av ett lojalare slag och dröjde sig kvar för komma fram och nosa lite på min fot. Min tacksamhet försvann i samma sekund han lyfte bakbenet mot mig.

Jag minns en tid då midsommarnatten betraktades som en magisk företeelse. I det gamla bondesamhällets folktro ansåg man att naturen var full av extra kraft. Det var vanligt att man plockade läkeväxter under just denna natt, eftersom de var mer kraftfulla då än annars. Dagg samlades in, för den botade inte bara sjukdomar, den fick även öl och bröd att jäsa som aldrig förr. Att dessutom rulla sig naken i daggen på ängarna, gjorde att man höll sig stark och frisk resten av året. Det var också en natt där ogifta flickor fick en chans att se en glimt av sin framtida man i sina drömmar. Det fanns lite olika tillvägagångssätt där, men det mest kända är väl att flickan under tystnad skulle plocka sju sorters blommor och lägga buketten under kudden. I drömmen skulle sedan hennes tilltänkta framträda. Ett annat sätt var att äta drömgröt (som bestod av mjöl, vatten och salt), eller saltad sill och sedan gå till sängs utan att dricka. I drömmen uppenbarar sig sedan den blivande maken och erbjuder något mot törsten. Beroende på vilken dryck som erbjuds skulle man också kunna avgöra om deras gemensamma liv skulle bli rikt eller fattigt. Ack ja, tiderna förändras. Idag sitter folk hemma i tv-soffan och svajpar höger eller vänster, samtidigt som de slötittar på Let’s Dance och trycker i sig grillchips från Estrella.

De mörka molnen drog slutligen förbi och en försiktig sol lockade åter ut min värdfamilj med gäster. De höll mig sällskap en bra bit in på midsommarkvällen med grillning, musik och lekar. Kubbspel tycks numera vara mer regel än undantag på sammankomster under sommaren, men även att kasta pil och stövel verkar vara aktiviteter som förenar människor. Jag förstår mig inte riktigt på fascinationen i att kasta saker. Det enda jag kan kasta är skugga! Fast ikväll fick jag ju faktiskt chansen att visa mina färdigheter, den blev riktigt lång om jag får lov att säga det själv. 

Nu är ännu en midsommarafton till ända och mörkret börjar sänka sig över gården. I buskaget bredvid ladan sitter en ensam koltrast och spelar upp sitt register, annars är det bara ljudet från den nu stillsamma vinden som sätter mina löv i rörelse och bryter tystnaden. Tid för reflektion och eftertanke. I en värld som ständigt förändras känns traditioner viktiga, de symboliserar trygghet och kan ses som en länk tillbaka till de tider som flytt. En nostalgisk tidsresa eller en hyllning till föregående generationer, som på ett eller annat sätt bidragit till att vi befinner oss här och nu. Våra traditioner ser olika ut och vi firar inte på samma sätt överallt, beroende på var i Sverige eller världen vi kommer ifrån, men de är ändå lika viktiga för oss. Människan är ett flockdjur och genom att fira samma tilldragelser, befäster vi vår tillhörighet med vår art.

Med dessa djupsinniga funderingar vill jag önska er en magisk och Glad Midsommar!

Sommaren -20