Vintersol
Solen tycks vara,
på ett särdeles gott humör
Strålarna omfamnar rimfrosten,
på granens barr
Belyser konstverket,
i bäckens förstelnade liv
Värmer hjässan,
på en frusen koltrast
Smeker din kind,
där den kommer åt
Solen, skygg men generös
Försöker vänja oss,
vid ljuset
Lite åt gången,
väcker den oss
Vill att vi ska minnas,
hur liv ser ut
Så sakteliga,
skalas vintern äntligen av
- senvinter 2021
------------
Ny vind
Har vinden ändrat karaktär? Blivit kallare och mer enträgen?
Den letar sig in genom springorna och sprider sin kyla, rullar ut den som en
matta över det gamla trägolvet. Eller har det lilla huset, som alltid tidigare
varit varmt och tryggt, plötsligt börjat släppa in främmande element?
Hur åtgärdar man en ny situation som denna? Är den
nödvändigtvis av ondo? Kanske räcker det att ta på sig tjockare strumpor och
brygga en kopp hett te. Det är åtminstone en kortsiktig lösning. Sedan krävs
det en mer grundlig utredning av var vinden letar sig in. Lokalisering av
eventuella sprickor och bristfällig isolering.
Därefter bör en handlingsplan läggas upp. Räcker det att lappa
och laga eller är det möjligtvis en mer omfattande renovering som står för dörren?
Ska man då passa på att bygga om och anpassa det lilla huset efter de nya
vindar som blåser? Rent av dra nytta av dem? Vind är energi. Energi är kraft.
Min vind. Vart för du mig? Hur ska jag tämja dig och göra dig
till energi? Till min kraft…
- Skriven 2018-2019 någon gång.
------------
I mörkret
Låt mörkret komma till tals
I ljusets sken reduceras rummet
Där mörkret tar vid börjar rädslan
Medvetandet inkapslat av oförmågan,
att tolka det som inte syns
Ljusskygga varelser frodas tätt intill
I skydd av skuggorna
Sanningarna blir presenterade,
där vi förväntas tända vårt ljus
Blås ut ljuset, öppna alla sinnen
Kliv in, inkräkta, lär känna, se
De dolda sanningarna
Lika många som det finns människor
Hör viskningar från nu och då
Bli upplyst av mörkret
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar